Tag-kaos

Det kandes som att gardagen aldrig skulle ta slut.
Jag som var pa sa gott humor drabbades av ett av italiens under: tag-kaos.
Det ar nagot som intraffar inte allt for sallan, men inte sa ofta, utan man kanner verkligen paniken komma krypande nar det intraffar "varfor just idag..."
For det ar alltid nar man som mest behover komma hem/bort som det hander.
Tag-kaos innebar just kaos. Nagonting hander pa banan, inte alltfor langt fran centralstationen, tagen blir blockerade och kaos utbryter. Folk skriker pa konduktorerna, tagpersonalen vet inte vad som har hant, det utannonseras att vi ska ta tag pa spar 5 sa att vi kan ta oss in lite narmare stan i alla fall. Alla kastar sig pa taget pa spar 5, dar sitter vi i 15-20 minuter. Sedan utannonseras det att vi ska ta taget pa spar 1. Alla springer dit. Dar sitter vi i 15-20 minuter innan taget antligen lamnar stationen. Efter 10 minuters resa stannar vi till pa en station, lite for lange. Narmare 15-20 minuter. Sedan maste alla byta tag. Vi pressar oss ur taget, vantar en god stund och stiger sedan pa ett tag som utan problem tar oss in till stan.

Och allt detta hander nar jag ar pa vag till en tenta. Som tur var sa var vi nagra stycken fran min klass, annars hade jag ju latt fatt dunderpanik.

Jag var i alla fall valdigt uppe i varv nar jag kom fram for att gora tentan.

Sedan igar kvall kakade jag upp den sista biten av Shepherd's pie, la mig pa soffan for att kolla pa Commissario Montalbano, det visade sig att jag redan hade sett det avsnittet men jag var nojd anda. Gillar verkligen Montalbano!