Historiskt ögonblick
Det var trafikkaos igår kväll, D och J skulle egentligen ha kommit förbi och sagt hej (eftersom vi inte har träffats sedan innan jul. Inte var det jag som dök upp kl. 21 när vi skulle ha setts 3 timmar tidigare...). Men de bangade när de såg bilköerna, och att det tog 40 min att köra ett par kilometer.
A var i alla fall smart att kolla upp vad det var som pågick, så när vi hörde om den olympiska facklan var vi ju tvungna att springa ner på stan. Mest för sakens skull.
Och för att jag älskar när människor är tillsammans i en stor grupp. Alla är glada. Viftar med flaggor osv. Det är ju nästan som att se en riktigt bra konsert. Fast med sportsevanemang blir det ännu starkare. Jag grät när Holm vann sin guldmedalj på sommar-OS. Visste inte ens vem han var innan, men när han sprang runt där i sin guldtröja blev det bara för mycket.
Ok, nu grät jag ju inte när de sprang in i stan med den olympiska facklan, men det var lite roligt ända. Och jag kan erkänna att jag kände mig lite tagen.
Fast alldeles för mycket av: "tack, coca cola!" Ja ja, vi har förstått att de sponsrar OS nu.
Eftersom det var måndag kväll var i stort sett allt stängt. Och vi var så hungriga! Tillslut hittade vi en liten bar som var öppen i alla fall. Så det blev en god weiss-öl samt en macka med breasola, rucola o grana. Den godaste mackan i världen!
Nej, nu måste jag äta frukost. Ska gå till gymmet snart!