Oh, mr President

Alltså, jag förstår inte. Varför måste de välja en president som är över 80 år? Skulle man inte kunna ta en ung för en gångs skull? Eller i alla fall en som är 60?

Fast vad vet väl jag, Ciampi är tydligen väldigt uppskattad som president, och han är 85.

Men att ha en lite yngre skulle kännas...
Fräscht.
Lite nya vindar i regeringen. Eller i alla fall en bris av något nytt.
Visst som 80-åring har man ju ett helt liv av erfarenheter, men ska man inte ta det lite lugnt på äldre dar?

Nej fan, JAG borde vara president här i Italien. Det känns som att jag skulle göra ett bra jobb. Städa upp lite i oredan. Fast inte för mycket, kaoset är lite av charmen med Italien. Vardagen blir aldrig tråkig. Vad som helst kan hända. Man kan inte vara säker på någonting. Står man på postkontoret är det alltid lite halvt på spänn: kommer någon att börja bråka nu? får jag posta mitt brev? Eller så får man bara en liten pratstund med någon äldre farbror. Trevligt det med. även om jag som supersvensk alltid ryggar tillbaks lite när främlingar pratar med mig.

Såg Walk the line igår kväll. åh. Så. Bra!! Och Joaquin Phoenix var väldigt, men väldigt väldigt snygg i filmen.
Så jag har lyssnat på Johnny Cash hela morgonen.

Det blir möhippa imorgon istället. Jag är så laddad!